Staare 2018 – 100 årsfirandet av det första samiska landsmötet på svensk sida av Saepmie

6 februari 2018 invigdes 100-årsfirande av Samiska folkets dag och första landsmötet på svensk sida. Utanför Rådhuset i Östersund öppnades veckan #Staare2018 med tal och musik. Filmat av May-Britt Öhman Tuohea Rim.

Det är vår vilja! Urfolkskunskap
Ett festsmyckat Östersund tog emot på onsdagsmorgonen, Mittuniversitetet Östersund där ett digert program fanns att ta del av. Flera parallella arrangemang anordnades, jag hade siktat in mig på Dat läh mijen situd! Det är vår vilja! Urfolkskunskap tar plats! som ordnades av Samelands Fria Universitet.

Det gavs ett heldagsprogram med talare från flera olika urfolk. För samerna talade Silbonah Sámesijdda (University of Washington), Agneta Silversparf, Marianne Persson, Susanne Spik och Karin Kuoljok samt May-Britt Öhman Tuohea Rim. Från Mittuniversitetet talade Anna Olofsson som analyserat den svenska policyn för Arktis. Gästande urfolk var Teetł’it Zheh, Adam Gaudry och Elaine Alexie. Från Australiens urfolk presenterade Frances Wyld som hör till språkgruppen Martu. Circassika-folket som av dem själva ges namnet Adyghe representerades av Madina Losten (Tlostanova). Till sist hörde vi Kanako Uzawa som är Ainu. Sammanfattning från hela dagen och respektive talare.

På Östersunds folkbibliotek berättade Aina Negga, Sametinget, om både lagstiftning och uppföljningsresultat inom det minoritetspolitiska området. Aina Negga ser vissa positiva rörelser, men det är ännu inte tillräckligt. Vid uppföljningen är det fram för allt två grupper som Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholm granskar särskilt; barn och äldre. Ändringar i skollagen och läroplanerna, språkbad och språkläger samt bibliotekslagen var ämnen Aina tog upp.

Efter framförandet fick jag tillfälle att prata lite längre med Aina Negga och kollegan Ellen Omma som också arbetar som minoritetspåkshandläggare på Sametinget. Vi utbytte tankar om bibliotekens roll och möjligheter i framtiden. Vi talade om problemen med den begränsade utgivningen av samiskspråklig litteratur på svensk sida, de stora problemen med läroböcker i grundskolan etc. Men vi talade också om traditionell kunskap, eller urfolkskunskap, det kunskapssystem som beskrivs av Marianne Persson (starta på 1:00:20).

På Mittuniversitetet väntade Berätta rätt om samer – är det möjligt? arrangerat av Samefolket Forum, en del av magasinet Samefolket. Seminariet fokuserade på medias bilder och sätt att berätta om samer. Jag hann med att höra Åsa Simma, Anna Sunna, Krister Stoor och Liv Inger Somby. Att det behövs en bättre kompetens bland journalister och media i allmänhet var utgångspunkten. Hela seminariet filmades av UR och blir tillgängligt om några veckor.

Sista föredraget för dagen blev Ol-Johán Sikku Dekolonisering av det koloniserade Sápmi arrangerat av Praedtieh – De sydsamiska förvaltningskommunernas nätverk. Under närmare två timmar beskriver Ol-Johán både det koloniala förtrycket, hur Sápmi delades upp av fyra stater. Både den ekonomisk och den intellektuell kolonialisering beskrev, den senare handlar om normer och det som tänks i våra tankar. Genom att systematiskt byta ut de traditionella samiska värderingarna mot exempelvis svenska förflyttades samernas egen självbild så långt att det till sist handlar om att kolonisera sig själv. Genom känslorna av att hela tiden var nedvärderad, att samisk kultur byttes ut mot svensk och norsk etc. har resulterat i att urfolket nedvärderar sin egen kultur och sitt eget folk, menar Sikku. Vidare berättade han också om processen när sametinget skapades, hur den västerländska demokratiska modellen okritiskt övertogs och blev den förvaltningsordningen i Sametinget, i stället för att hålla kvar ordningen som alltid hade funnits hos de samiska folken, Siida-ordningen. (Siida-ordningen, från bild 10). Sikku beskriver också en triangel med tre typer av våld riktade mot samerna: direkt-, kulturellt- och strukturellt våld, där det kulturella våldet beskrivs som att det osynliggör och rättfärdigare de två andra typerna av våld.

Övergrepp mot urfolk kan summeras i fyra punkter:

  • Landgrabbing – alltså övertagande av land
  • Förföljelse av folket med våld
  • Assimilering
  • Folkmord

Samhällets instrument för kolonialisering är lagen (staten), skolan, media, kyrkan, politiken, forskningen och historieskrivningen.

Den avslutande delen av det innehållsrika föredraget ägnade Sikku till naturfilosofi, urfolkets sett att beskriva sig själv och sin omvärld.
Mer att läsa: Kunskap • föreställningar • natursyn • hållbar utveckling (s. 92-100)

Lyssna: Sofia Jannok (Spotify) https://open.spotify.com/track/3ZKdXi6Cu3qIkOIiHao8qF

Saepmie – språket och litteraturen
Fredagens program fokuserade på språket och litteraturen, ett samarrangemang mellan den regionala biblioteksverksamheten, Region Jämtland Härjedalen, Gaaltije, Bágo och Åre kommun, modererat av biblioteksutvecklare Catarina Lundström. Hela programmet filmades av UR.

UR Play se programmet
Min väg till språket, Madeleine Renhuvud om sin väg till språket.

UR Play se programmet
Författarskap, litteratur- och språkhistoria och jojk inledde. Joejkesth amma! Johan Sandberg McGuinne tog oss med på ett äventyr bland den samiska litterära traditionen och jojken, flera jojkar illustrerade innehållet.

Catarina Lundströ och Anne Woulab, Bágo

UR Play se programmet
Anne Woulab från Bágo čálliid searvi berättade att föreningen nu har 34 medlemmar, alltså författare som skriver på samiska. För 2018 har det kommit ordentlig ekonomisk förstärkning, 6,2 miljoner (3 år) till ett samiskt litteraturcentrum. Anne har stort hopp om att med den nya finansieringen kunna åstadkomma något som verkligen märks på bokmarknaden och att kunna permanenta verksamheten.

Anne Woulab, Bágo

Syftet med centret är bland annat utbildning inom området, förbättra författarnas inkomster och utgivningsmöjligheter, förbättra förutsättningarna för utgivning av samiska böcker och böcker skrivna av samer. Annes analys av situationen i Sverige är att hela utgivningen kollapsat, nu ges 0,2 originalverk ut per år på svensk sida, att jämföra med Norges 20-25 titlar per år. 2014-15 bedrevs Ćálliskuvla, en samisk författarskola. 2015 utgavs en antologi med texter från författarskolan. Detta ledde sedan till att föreningen Bágo bildades. Det har också lett till att Författarförbundet har inkluderat två samiska ombud i förbundet, Anne är en av de två. För närvarande finns två, tre författare som skriver på sydsamiska.

Catarina Lundström, Teresa och Eva Forsgren

 

UR Play  se programmet
Rätten till språket
. Mor och dotter, Eva och Teresa Forsgren, samtalade om att ta tillbaka hjärtats språk, språkförlust och att återerövra, språkliga spärrar och vikten av att hålla fast vid modersmålsundervisningen. Teresa beskrev glädjen av att delta i språkbad, en lägerverksamhet med jämnåriga ungdomar där det sydsamiska språket står i centrum.

 

Tillsammans för språket och litteraturen

Dagens sista programpunkt var Samisk litteratur på våra bibliotek – hur kan biblioteken och de samiska samordnarna samarbeta för att skapa så bra förhållanden som möjligt? Samiska samordnaren Annica Löfgren beskrev arbetet i Åre kommun, samspelet mellan biblioteket och samordnaren, hur det stärker och driver verksamheten framåt. Som en sista avslutning fick jag själv delta i samtalet med Annica och Catarina, vi talade om urfolk och biblioteksverksamhet med utgångspunkt från IFLA Indigenous Matters Section där jag är Sveriges delegat. Jag

utgick från begrepp som urfolksmetodologi, urfolkskunskap, kolonialism, eurocentrism och delade tankar om vilken betydelse det har för biblioteksverksamhet. Till stor del handlar det egentligen om vem äger kunskapen? Från ett urfolksperspektiv är svaret: ”ownership resides with origin”. Från urfolkets sida finns tre sammanfattande värdeord: Protection, Ownership and Access. Från bibliotekets sida är de motsvarande värdeorden: Acknowledging, Respecting and Supporting.

Slutligen formulerade jag sex punkter som svar på frågan vad ska biblioteken gör i morgon?

Catarina Lundström och Annica Löfgren, samordnare Åre kommun

 

  • Lära mer om urfolksbegreppet, hur kunskapsskapandet och kunskapens organisation fungerar, den förkroppsligade kunskapen (embodied library)
  • Omfamna diversitet utifrån varje grupps egen utgångspunkt.
  • Sluta reproducera koloniala strukturer och värderingar. Se över: ”vad finns i våra samlingar?”
  • Bygga samrådsstrukturer, låta urfolket själva definiera kunskap, hur biblioteket ska utformas för att ge stöd till de demokratiska rättigheterna urfolket har (uppfylla ändamålsparagrafen även språkligt) och det som finns med i konventioner och lagstiftning.
  • Öppna för nya sätt att tänka och bedriva verksamhet bortom vårt vanliga sätt att se kunskap som externaliserat och möjlig att placera på hyllor. Öppna för att både språket och kulturen gynnas av andra sätt att göra verksamhet, överlämna biblioteket och rummet till urfolket att själva definiera sin användning.
  • Biblioteksutbildningarna behöver arbeta särskilt med att förmedla djupare kunskaper om urfolket, forskningsområdet bibliotek och urfolk, locka fler samer till grundutbildningen och etablera en B & I forskning med urfolksmetodologi som bas.

Fredag kväll reste jag hem igen, fylld av nya kunskaper, tankar och intryck.

Här finns nationell bibliotekssamverkans rapport Biblioteken och de nationella minoritetsspråken

Historisk bakgrund

1918 avhölls i Staare (Östersund) det första samiska landsmötet i Sverige. Då återbildades Lapparnas Centralförbund. Den 5-9 februari 1918 samlades 219 samer från Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Norge i missionshuset vid Nytorget (numera Gustaf III:s torg) till ”lapparnas landsmöte” som man skrev i inbjudan.

Elsa Laula https://digitaltmuseum.no/021016584413/nyjsenaejja-kvinne

Landsmötet förknippas starkt med Elsa Laula, samisk feminist och frihetskämpe. Som 27-åring grundade Elsa det första kända sameförbundet i världen – Lapska Centralförbundet. Hon blev dess första ordförande. 1904 publicerade Elsa också kampskriften Inför lif eller död? Sanningsord i de lapska förhållandena. Det Lapska centralförbundet som grundades 1904 tynade bort men 1918 återupptogs alltså förbundet.

Till minne av detta, 100 år senare, har det erbjudits ett digert program under det samlande namnet #Staare2018.

 

 

 

Det här inlägget postades i bibliotekssamverkan, Urfolk och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.