Skolinspektionen minskar granskningen av skolbibliotek – hur påverkar det kvaliteten?

Skolinspektionen ändrar sin modell för tillsyn så att skolor med relativt sett lägre risk för problem och brister kommer att granskas på färre antal punkter än tidigare. Detta kommer att begränsa granskningen av skolbiblioteksverksamheter. Hur påverkar det kvaliteten på verksamheterna i landet, och vad gör den minskade granskningen för biblioteksmyndighetens möjligheter till samordning och utveckling? 

Skolinspektionen utgår i sin regelbundna tillsyn från skollagen där alla elevers lika rätt till skolbibliotek skrevs in 2011. Utifrån lagtexten har man formulerat ett antal inspektionsområden med ett flertal granskningspunkter kopplade till sig. I dagsläget grundas inspektionerna på närmare 100 frågor vilket i den nya modellen beräknas minskas till ett tjugotal. Skolbibliotek sorterar i dag under rubriken omfattning, innehåll och resurstillgång i dokumentet för den regelbundna tillsynen.

De skolor som ses som lågriskverksamheter (enligt Skolinspektionen exempelvis  skolor med höga betyg, god korrelation mellan betyg och nationella prov, mediebevakning och hög trivsel) kommer inför framtida inspektioner få besvara vissa frågor i förväg. Den enda fråga som där tar upp skolbiblioteksverksamhet är huruvida skolan själv anser att de tillgängliggör denna för eleverna. Använder man sig av bokbuss eller har man ett rum i de egna lokalerna? Anser sedan Skolinspektionen att skolan svarat upp till tillgängliggörandet görs ingen vidare tillsyn av skolbiblioteket.

Man kommer alltså inte titta närmare på skolbibliotekets innehåll, utbud, bemanning, medier, verksamhet, kompetens, koppling till läroplanen, budget och så vidare.

Kungl.bibliotekets skolbiblioteksstatistik från 2012 visar på stora brister inte bara gällande förekomsten av skolbibliotek utan även dess innehåll. Även om en skolenhet uppger att de har tillgång till ett skolbibliotek så har dessa många gånger inte alla de funktioner, resurser och den tillgänglighet som ett skolbibliotek bör ha för att fungera som en pedagogisk resurs till skolan.

  • Endast fyra av tio elever har tillgång till ett skolbibliotek som är bemannat minst 20 timmar per vecka.
  • Drygt 150 000 elever går på skolenheter som har tillgång till ett obemannat skolbibliotek som endast är öppet för enskilda klasser. Drygt 230 000 elever går på skolenheter som har tillgång till ett obemannat bibliotek som ändå är öppet för alla elever. De skolbibliotek som finns tillgängliggörs därför många gånger inte för eleverna av utbildad personal. Således saknar närmare hälften av landets alla elever tillgång till ett skolbibliotek eller ett skolbibliotek som är bemannat.
  • Två tredjedelar av skolenheterna som har skolbibliotek saknar en skriven plan för skolbibliotekets arbete.
  • Många bibliotek saknar titlar på minoritetsspråken eller titlar på andra språk för elever av utländsk härkomst. Alla har inte heller eget bestånd av anpassade medier för elever med lässvårigheter. De skolbibliotek som finns har ofta så låg bemanning att skolbibliotekspersonalen inte hinner undervisa eleverna i informationssökning och källkritik. Skolbibliotekspersonalen hinner heller inte göra särskilda insatser för elever med lässvårigheter.

Skolinspektionen öppnar visserligen för att ytterligare tillsyn av skolbiblioteksverksamheten kan göras även på lågriskskolorna, men då krävs att särskilda anmälningar om missförhållanden inkommit från exempelvis föräldrar eller elever. Frågan är hur kompetent gemene man är gällande att kvalitetsbedöma skolbiblioteksverksamhet när Skolinspektionen väljer att inte granska verksamheten utifrån ett kvalitativt innehåll. Om man inte vet vad man borde ha vet man inte heller vad man saknar.

 Med tanke på dagsläget ser Kungl.biblioteket en risk att huvudmännen lämnas helt utan stöd och vägledning när det gäller skolbibliotek och kvalitetsfrågan.  Kungl.biblioteket skulle gärna se ett samarbete kring kvalitetskriterier mellan alla berörda aktörer. Detta skulle ge skolorna stöd i att uppfylla lagen, och elever och föräldrar mer kunskap om vad de skulle kunna förvänta sig av ett skolbibliotek.

Kvalitetsarbete är alltid kostsamt i ett initialläge och behovet av positiv input är stort då man måste vänta länge på mätbara resultat. Skolinspektionen torde kunna fungera som en positiv drivkraft i det arbete som trots allt pågår på många platser i landet.

Kungl.biblioteket har tidigare skrivit om Skolinspektionens arbete gällande just skolbibliotek. Skolinspektionen har inspekterat. Vad händer nu? Här lyftes det faktum att Skolinspektionen måste förhålla sig till en lagtext som i mångt och mycket saknar kvalitets- och innehållsaspekter, men även att man hittills valt att lyfta frågorna ändå. Man har valt att ställa krav på att varje elev har rätt till ett skolbibliotek som är

”en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställs till elevers och lärares förfogande samt ingår i skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja elevernas lärande”.

Det nya förhållningssättet stryker helt den andra, mer kvalitativa, delen av formuleringen. Vad gör det för likvärdigheten i framtiden?

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade, skola, Skolbibliotek. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skolinspektionen minskar granskningen av skolbibliotek – hur påverkar det kvaliteten?

  1. Pingback: Minskar Skolinspektionen granskningen av skolbibliotek? | skolbiblioteket - det obegränsade rummet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.